1. En överskattad bok.  Vi börjar med Zombie apokalyps! Låt oss säga att du är i en bokhandel, kollar runt bland bokhyllarna, när BAM! Zombie attack. Ett meddelande i högtalarna berättar att militären har upptäckt att zombiernas enda svaghet är överskattade böcker.

Denna boken. Den är helt okej men absolut inte så bra som alla andra säger.

 

2. En uppföljare. Låt oss säga att du precis lämnat frisören med en fantastisk ny frisyr och BOOM: kraftigt skyfall, du har aldrig sett sånt regn i hela ditt liv. Vilken uppföljare är du villig att offra som paraply för att skydda dig själv? 

 

Absolut denna, även fast trean i serien är bättre så var detta en STOR besvikelse, usch, jag skulle inte tveka en stund på att använda den. 

Bok: Wallflower 

Författare: Stephen Chbosky

Antal sidor: 272

Förlag: Gilla Böcker

Serie: -

Fortsättning: -

 

"Det är nåt visst med honom, eller hur?"
Bob nickade. Sen sa Patrick nåt som jag nog aldrig kommer att glömma: "Han är en wallflower. Han står och tittar på."
Jag visste inte att andra människor tänkte saker om mig. Jag visste inte att de iakttog mig. Jag satt på golvet mitt emellan Sam och Patrick i en källare på min första riktiga fest, och jag kom ihåg att Sam hade presenterat mig för Bob som sin kompis.
Bob höjde sitt glas och bad alla att göra detsamma.
"Skål för Charlie." Och hela gänget sa: "Skål för Charlie."
Jag vet inte varför de gjorde det, men det betydde mycket för mig att de gjorde det. Särskilt Sam. Särskilt hon.

Under sitt första år i high school går Charlie från att iaktta till att delta. Med naiv skärpa beskriver han utvecklingen från ensamhet till vänskap, förälskelse och sexuella irrfärder. Från förträngning till förlamande insikt.

Denna bok, denna bok, den har varit omtalad av dom flesta bloggare extremt länge, främst på engelska. När jag sedan såg att Gilla Böcker skulle ge ut den på svenska, då bara längtade jag tills den damp ner i brevlådan. Så fort den infann sig på min adress började jag läsa första sidan. Ärligt ska jag inte säga att jag var övertygad men jag fortsatte ändå. Jag kom längre och längre för varje kväll och den blev bara mer och mer underbar. 

 

Jag fullkomligt älskade varenda sida. Den fina människan Charlie, huvudkaraktären i boken, han är så fin och underbar trots att han inte är perfekt. Han är så himla fin den där karaktären. Men ack så jag gillar Patrick och Sam, det är hela bokens fina solstrålar. Jag älskar deras knasighet, spontanitet och rebelliska sida för det är det som får Charlie att må så bra som han gör. 

 

Jag tycker om uppbyggnaden av boken. Den börjar lugnt och fint, lite sådär lagomt så man inte får en chock men ändå vill läsa vidare. Och sedan är man helt fast. Man släpper den inte ifrån sig så vida man verkligen inte måste. Den här boken är så bra, den är verkligen så bra som alla säger. SÅ bra är den. Helt otroligt.

 

Det finns dock 2 saker jag funderat över med denna bok.

1) Hur lyckas man skriva en sånhär fin bok? Jag menar, jag ville verkligen läsa vidare men samtidigt inte då den skulle ta slut alldeles för fort.

 

SPOILER!!
2) OCH HUR I HELSKOTTA lyckas man göra denna fina bok till en sån hemsk och dålig film????!!! Det var en av dom största anledningarna att det tog sån tid att läsa ut den, då jag såg filmen när jag hade läst ungefär halva boken. Jag lyckades inte ta upp boken föränn långt efter jag sett filmen. Den är verkligen hemsk, hemsk, hemsk enligt mig.