Min favoritbok är ju då Tillsammans av Denise Rudberg. Men det var så himla längesen jag läste den så jag kommer inte ihåg någon speciell mening. Så jag tar ett spännande citat från en annan bok av Rudberg.

"När hon passerade prasslade det och hon ryckte till, men stannade inte. Hon slet upp grinden och störtade fram mot huset, och när hon vände sig om var allt stilla. Hon kände att hon måste samla ihop sig själv innan hon blev allt för neurotisk. Det var inte särskilt klädsamt. Hon tog ett djupt andetag och lovade sig att försöka ännu mer, försöka hålla nerverna på plats. I samma sekund såg hon skuggan bakom gardinen i sovrummet. Någon befann sig på övervåningen."

Det där är ju så spännande så det är inte klokt! :)

Kommer förresten från denna: