Jag lägger av.

Åh, det gör alldeles ont i hjärtat när jag läser det här. Jag hade ingen aning om att att allt det här har hänt dig, Moa. Jag beklagar sorgen, verkligen. Jag vet inte vad jag ska skriva för att göra något bättre, men jag skickar en massa kramar ändå *kram*. Även om vi alla kommer sakna din blogg så tror jag ändå att du tagit rätt beslut, man ska inte tvinga sig själv att göra något som man inte tycker är kul längre. Men som sagt så finns vi ju allihop på twitter fortfarande, så du lämnar oss ju inte helt ändå <3 Och i brist på andra ord: jag hoppas att allt bättrar sig <3

Nej men så tråkigt att höra :(. Beklagar sorgen! Förstår att inte samma motivation finns kvar. Håller tummarna för dig att du sakta men säkert ska må bättre och få läslusten åter. Låt det ta den tid de tar. Sorg är inget man kan bestämma hur lång tid de tar innan man känner sig någorlunda hel igen.
Självklart ska du inte ha kvar bloggen om de känns som ett tvång, ta upp den igen när du är sugen igen. Kan ta månader år eller aldrig hända det är ju självklart upp till dig!

Vi kommer sakna dig men hoppas du mår bättre av att slippa känns stressen över bloggen! Kramar!

Verkligen tråkigt att höra :( Att förlora någon är aldrig lätt, speciellt när ni stod varandra så nära. Kan bara hoppas på att det kommer att ordna sig och att du kommer att få tillbaka läslusten snart. Kommer att sakna din blogg. Ta hand om dig! Kram!

Gud vad tråkigt, verkligen! :( Både om bloggen och speciellt om din pappa. Har inte så många kloka ord att dela med mig av, men vill ändå säga att jag tycker att det är rätt av dig att göra det som känns bäst och rätt för stunden. Jag kommer sakna din blogg och hoppas att du kanske återvänder en vacker dag :)
Hoppas att saker och ting blir lite bättre för dig snart! (Hur fjuttigt det nu låter).
Massor av kramar till dig!

Åh, vad sorgligt, jag hade ingen aning om det här :( Då är det kanske inte så konstigt att du tappat läslusten, men vem vet, en dag så kanske den kommer tillbaks, och då kanske du även får blogglusten tillbaks...:)
Vi kommer att sakna dig och din blogg :C

Nej vad hemskt! Jag kan omöjligt förstå hur tungt det känns för dig, men jag kan verkligen förstå att du inte känner för att blogga. Om du kännet för att börja igen någon gång skulle jag i allafall bli väldigt glad. Bloggande kan ju vara väldigt skönt, att bara få skriva av sig lite. Skönt att du hänger kvar på twitter, då kan vi i alla fall fortsätta snacka :)

Beklagar fortfarande sorgen (sa jag det tidigare? Men verkligen, fy vad hemskt), jag förstår att det är riktigt hårt och så. Förhoppningsvis kan vi fortfarande snacka och hålla kontakten och så ändå! :)

Fy fan vad hemskt. Vet inte vad jag ska säga. Ta hand om dig!!