Hej på er! Längesen sist nu, men inte tänker jag sörja för det utan istället tänker jag ge er en liten uppdatering! 

 

(Detta är ett uppdaterat inlägg av recensioner A-Ö då jag insåg att min gamla lista innehöll massor av böcker som det inte finns recensioner alls på. Därför tyckte jag att detta behövdes. Update: Listan är fortfarande inte klar och jag håller på med bearbetning av den.)

 

 

 

Bok: Eleanor & Park

Författare: Rainbow Rowell

Antal sidor: 328

Förlag: Orion books

Serie: None

Andra böcker av författaren: Fangirl, Landline och Attachments

 

Nu har jag läst den. Äntligen har jag läst denna omtalade bok. För jag tror inte att någon av er har missat Eleanor & Park, men ni har antagligen sett det andra omslaget. Om jag ska börja med att prata om det. Först när jag hämtade boken på bibblan tyckte jag att det här omslaget var jättefult om man jämförde med det andra ljusa, fina, när dom sitter med hörlurar på sig och delar sladd. Men sedan, när jag hade kommit över den besvikelsen, så måste jag säga att jag tycker om det här omslaget. Jag tycker det är fint med tjejen med kappan och killen på bänken. Jag tycker även vädligt mycket om baksidan (som jag inte har en bild på..) där det är 6 skåp bredvid varann. Mycket tjusigt. 

 

Om jag nu ska prata om handlingen. Jag trodde att den här boken skulle vara sådär, ni vet, fluffig, "flyga-på-rosa-moln" -ish. Och till en början tyckte jag att den var så, absolut. Det var ett väldigt lätt språk och jag tyckte väldigt mycket om den. Dom började bli kära i varandra och trots Eleanors trasiga familj så funkade det bra enligt mig. Sedan, när jag hade kommit till ungefär hälften, då började jag bli uttråkad. Riktigt uttråkad. Det kändes som att saker bara upprepades hela tiden, Eleanor klagade på att hon var ful och tjock, och I get that, hon kände så, men i HELA boken?? Det kändes lite väl överdrivet. Och dessutom fick jag bara ont i magen när Park fick ut för att hon hade kaosartade känslor. Lilla Park var ju så fin ju! Överlag funkar handlingen bra men om jag vore Rainbow Rowell hade jag kortat ner boken med ca 70-100 sidor, då jag känner att allt går extremt långsamt fram och det bara upprepas. 

 

Nu ska inte jag spoila någonting här, men jag måste bara få ut mina åsikter om det där slutet. Jag kan inte säga att det var oväntat för mig utan det var något jag antog skulle ske förr eller senare. Dock tycker jag inte att det var ett vidare bra slut, då jag hade velat att det hade löst sig åt andra hållet istället. Nej, jag är mycket missnöjd med slutet och jag kände dessutom att det blev väldigt drastiskt på få sidor medan den annars så händelselösa handlingen var på många sidor. Det kändes ganska oplanerat. 

 

Om jag skulle bedöma boken överlag så får den ändå godkänt. På Goodreads fick den 3/5, vilket ändå är övervägande bra. Jag tyckte väldigt mycket om Park och hans familj medan jag inte alls gillade Eleanor särskilt mycket och inte hennes familj. Handlingen är också helt okej, men som sagt så skulle jag kortat ner den en aning. Kanske hade jag väldigt höga förväntningar på denna bok eftersom många har hypat ganska mycket om den, och jag trodde att det var likvärdigt med Anna and the french kiss. Det var den inte enligt mig men den var ändå helt okej. 

 

Jag tycker att den är läsvärd men kanske inte mer än så. Jag känner mig ganska splittrad men jag tycker att du ska läsa den om du vill läsa en contemporary och en bok med lätt språk. 

 

 

Jag har funderat på en sak. Det här med favoritförfattare och favoritböcker. Vad är det som gör att jag väljer att kalla en författare för favorit när jag bara läst en av hens böcker när jag tycker att en annan författare har skrivit många bra böcker men hen fortfarande inte är någon jag tänker på som "favorit"? Detta är något jag har funderat ganska länge på. 

 

En av mina favoritförfattare är Emma Granholm som bl.a. har skrivit Simon & Sophie och Sjutton år & skitsnygg. Av Emma Granholms 4 böcker är det bara 1 som jag tycker är jättejättebra. Det finns 1 jag tycker är bra och sen finns det 2 som jag faktiskt egentligen inte alls tycker om. Ändå så säger jag att Emma Granholm är en av min favoritförfattare. Väldigt märkligt tycker jag, eftersom jag egentligen bara tycker om en av hennes böcker. Och vad är det som gör att jag kallar Emma Granholm en författare men inte Sarah Dessen? 

Jag har gillat allting jag har läst från Sarah Dessen och är helt övertygad av att jag skulle gilla dom andra böckerna hon skrivit som jag inte har läst än. Ändå kallar jag inte Sarah Dessen för favoritförfattare utan jag säger bara att jag tycker hennes böcker var himla bra. Vet ni varför jag tror det är såhär?

 

Jag tror att det är såhär eftersom jag läste Emma Granholms första bok (som är den enda jag egentligen gillar) ganska tidigt i mitt "bokliv" och det var en av dom böcker som fick mig att inse att det fanns bra ungdomsböcker. Det var en av dom första böcker jag läste som jag kände igen mig i, och som passade mig. Jag tror att det är därför jag kallar just Emma Granholm för min favoritförfattare, för att hon har påverkat min läsning väldigt mycket och för att hon var en av dom första som gjorde att jag började läsa mer. 

 

Jag tror att om jag ska kunna kalla en författare för "favorit" så måste boken påverka mig mer än att bara vara bra, i så fall måste den få mig att känna som jag inte brukar göra eller få mig att tänka på saker jag inte brukar tänka på. Ja, ni förstår vad jag menar. 

 

(Uppdatering: Idag fick jag veta att denna video finns, där en känd booktuber diskuterar detta, jag hade inte sett den innan jag skrev inlägget men se den, för det är intressant. )

 

Tänkte samla några fina tips som jag tyckte väldigt mycket om och som har gett mig saker att tänka på! :)

 

1. Pia på Bookrelated skrev ett väldigt intressant inlägg angånende böcker skriva ur oväntade perspektiv för ett tag sen och det tyckte jag var väldigt intressant och gav mig en tankeställare. För visst skulle det vara kul att läsa om något man inte hade läst så mycket om innan? Det inlägget hittar ni HÄR.

 

 

 

 

Hej på er!

 

 

Förra veckan kom denna trailer till TFIOS ut (vilket jag tror att alla vet vid det här laget) och självklart kollade jag på den. Jag hypade och grät en liten skvätt och så kollade jag på den igen, igen och igen. Den var SÅ fin. SÅ underbar. Men det fick mig även att tänka lite. 

 

Det var länge sen jag tyckte om en bok så mycket som jag tycker om TFIOS. Jag kommer fortfarande ihåg varje detalj i den boken och jag älskar den av hela mitt hjärta. Sist detta hände var nog 3 år sen när jag läste Sarah Dessen för första gången. Det som däremot inte hänt med mina andra absoluta favoritböcker är att dom har inte blivit filmer efteråt. Och dom har definitivt inte blivit filmer så snart efter att jag läst boken. Och detta gör mig lite, jag vet inte, obekväm. För jag menar, tänk om filmen inte är lika underbar? Tänk om filmen förstör boken för mig?

 

För självklart har jag extremt höga förväntningar på filmen och det tycker jag inte är så konstigt eftersom boken var så extremt bra. Jag känner att om filmen inte håller måttet, så är jag hellre hemma än att jag kollar på den på bio. Samtidigt vill jag ju se den, för att se om den håller måttet. Förstår ni mina känslor? 

 

Detta är inget stort problem egentligen, då jag antagligen kommer sitta där i salongen under premiären men jag ville dela mina tankar om detta.